Hembygden

__________________
 

 

                                                                       

Hembygdslitteratur

Det finns just nu ute så många fina böcker som man borde  hinna läsa ordentligt. Man får ta dem i små portioner... kulturhistoria, närmiljö,  hembygd, goda råd....  man kan välja och vraka och njuta.

Hembygslitteratur beskrivs  ofta med följande ord  - små berättelser från en persons  närmiljö. På grund av utrymmesbrist  får all litteratur samsas på samma sida. Facklitteratur såväl som  den s.k. hembygdalitteraturen, i varje text  finns någons hembygd inbakt. Sköna stunder i hängmattan!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från Svartå till Fiskars

En kulturvandring längs ådalar

Kim Björklund

Västnyländska kultursamfundet har låtIt publicera en bok som väl passar som presentbok. Den är elegant och luftig till utförandet. Texten är tillräckligt utförlig och som sig anstår i en bok som denna  på svenska och finska. Kim Björklund, historiker från Karis, står för texten. Illustrationerna är gjorda av Laura Salama. Små svart-vita  teckningar vilka jag har förkärlek för.Bilderna berättar sin historia då de ofta föreställer specifika detaljer på en byggnad.

Vi gör  en färd fråm Svartå slott och bruk  via Karis  till  Billnäs, Fiskars,  Åminnefors  och slutar vid Antskog bruk. Det blir också en kort berättelse om bruken i Västra Nyland.

Efter att just ha besökt Karis  och sett och hört om både Hilding Ekelund, en av Finlands kända arkitekter, samt Läppträsket med dess fågelliv, Grabbes kanal och naturligtvis om Fiskars och Billnäs  bruk  förr och nu är det intressant att få litet mer information om området. 

Tyvärr blev området runt St.Katarina kyrka igen outforskat  men det kommer en andra chans har man lärt sig. 

ISBN 978-952-67742-0-6       Ca 30e

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

Bokrecension

En man och hans dioramor  - Eirik Granqvist
Mitt Zoologiska Museum

Eirik Granqvist, född i Jakobstad, som sedermera  blev en äkta kosmopolit har gett ut en fin bok om skulpterade djur.  Fast det är kanske inte helt korrekt -  konst och fackkunskap förenades i de dioramor vilka  byggdes upp på Naturhistoriska museet i Helsingfotrs.  Åren 1961 – 1987 var Eirik Granqvist överkonservator på   museet.


Dioramat berättade

Dessa  små miniatyrområden över djurens naturliga habitat  finns ej mer. Då museet gjorde en större renovering försvann dessa  berättelser i figurform. Boken  Mitt Zoologiska Museum berättar beskrivande hur man bygger ett diorama, hur man även  skulpterar, planerar och bygger upp en djurkropp. Sällan  begav man sig ut och fångade ett djur, men det hände.  Man köpte också djur vilka skjutits någon annanstans.   Djurmodellen bekläddes med skinnet eller fällen. Horn och andra djurdetaljer passades in på  den modellerade  kroppen.  Ett stort arbete, det förstår man.
  Utrymmet där djuret, djuren skulle  visas upp skulle även vara utsmyckade  med  naturliga material, naturens produkter. Därför ses också Eiruk Granqvist på ett foto ute i skogen plockande srå och kvistar vilka skulle användas i montern.
I boken finns  naturligtvis den lapska  dimensionen, vad är typiskt finskt om inte  renar, här ses också den ståtliga älgen i sitt revir, fåglar  och afrikanska  djur fanns  i dioramorna.  Ofta ser man på bilderna djur som man inte ens vetat att existerat i naturen, exempelvis från Okawango-området bushbabyn och öronhunden. Riktigt tilltalande små  djur. Den gulryggiga sällsynta dykarantilopen hade dött i Tyskland och hamnade sedermera hos Granqvist.

Både flygekorrar och igelkottar fanns med, likaså skogssvinet – som grävlingen ofta kallats av äldre människor förr.  Det var en mångfaldig samling Granqvist åstadkom och som museet  nedmonterade. När jag sitter och bläddrar i boken funderar jag över  varför inte tillexempel Högholmen kunde ha räddat några av arbetena. Högholmens leoparder,  för övrigt en gruvlig historia,  hamnade på  dioramautställningen, man kunde  väl ha återtagit dioramat till ön?

Boken är tryckt i Estland  där man är duktig på tryckerikonsten, resultatet är igen en gång gott. Bilderna är fina och det finns, i tillägg till dioramorna även text och bilder av resor och elever. Att eleverna  lyfts fram på det här sättet  är ett fint drag, iband ser man hur endast skribenten kommit ihåg sig själv.  Vad som är verkligt intressant är att Jussi Mäntynen, skulptören, först arbetade på samma avdelning men blev sedan skulptör och hans  ståtliga älgskulptur vilken alltid väcker utländska turisters intresse  står utanför museet  då dioramorna nu är förlorade.  

Allt är inte borta..

Delar av Eirik Granqvists designade dioramor, djur och  livsutrymmet  finns ännu på Naturhistoriska museet.  Elefanten i ankomsthallen står kvar, i vinterlandskapet finns älg, på andra våningen giraffen o.s.v. Men de äkta dioramorna är försvunna – tack och lov finns boken som berättar om dessa, Kanske någon någonstans i Finland  finner intressse för att göra något liknande.
Liknande naturberättelser  finns i stora delar av världen. Eirik Granqvist har lärt upp folk både i  Frankrike, Thailand och Kina /Shanghai för att nämna några länder.  Ett projket som  är lagt på is är Ismuseet vilket skulle ha uppstått i Sibbo.
Familjen lever idag i Borgå som enligt författaren troligen är närmast  hembygd man kan komma.

Boken är trespråkig, svenska, finska och engelska  och ger  de flesta läsare en bild av arbetet Boken kan beställas  av författaren  040-846 6681.          ISBN-978-952-93-0797-5

 

 


Erik Granvik  från Terjärv

Det kom ett telefonsamtal  till kansliet   att författaren heter  Eirik Granvik.  Men  stämmer inte riktigt  Visst finns det en Erik Granvik  - och visst  skriver denna person – men  hör bätre hemma  inom skönlitteraturen.
Erik Granvik  är född 1917 i Terjärv.  Han har skrivit  flera böcker,   mest lyrik samt ett par  prosaböcker.och texter till TV-filmer.
Namnet på en bok fick det att klicka till – Förrivärlden är visst den sista som kom ut för ett par år sedan. Samtida lyrik skulle jag kalla den -  korta rader, inte  precis Runebergsk text men intressant. Så jag gick till bokhyllan och här får de som inte känner till Erik Granvik- ett smakprov – passande inför sommaren.

På åkerrenen står bonden
och vaktar sin eld.

Han matar på ibland
sådant som inte längre är
till någon nytta.

Elden och röken
stiger rakt uppåt.

– Jag återkommer ofta till det folkloristiska. Jag vill gärna tala om för nutidens människa hur det var ”förrivärlden”.  Säger Granvik

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

En morgon i juni fick vi läsa om att Erik Granvik somnat in för alltid. Han hade  förutom författare även varit med i politiken samt medlem i  nejdens hembygdsdförening. Förbundet beklagar sorgen.

ISBN  978-952-5496-74-1
Scriptum
 

 

Trädgårdstips från 1800-talet

Om sättet att anlägga en köksträdgård för husbehov

I  boken utgiven av SLS får vi läsa om Gabriel Bonsdorffs råd ifall man ville anlägga en köksträdgård. Bonsdorffs trädgård  fanns på Brinkhall i Åboland. I det lillla häftet kan vi läsa om hur trädgården anläggs, vad som kan odlas, hur växterna skall odlas och skördas. Bonsdorff beskriver ett sextiotal växter - även idag kan vi använda  många av växterna i matlagningen. Vi kan också läsa om växter vilka  inte mer odlas  såsom haverrot och sockerrot, endiver  togs upp i samma mening - men endiv kan man visst köpa  idag. Inte så  ovanlig.  Små skrifter med " gammal kulturhistoria"  är välkomna. ISBN 978-951-583-247-4, ca 20e.

 

---------------------------------------------------

Georg Anders Wallin
Skrifter  1 -3

När jag första gången kom i kontakt med Georg August Wallin var det genom  att titta på R.W. Ekmans målning av beduinen som längtansfullt tittar  långt i fjärran, säkerligen mot sin älskade öken,  långt från samtidens och Europas  flärd och trångsynthet.

I fjol kom Svenska Litteratursällskapet  ut med det tredje bandet i en serie om 6 böcker om G.A. Wallin och denna ökenvän kommer att få sitt liv på papper och via sin egen  hand. Skrifter som böckerna heter är delvis skrina av Wallin själv då underlaget baserar sig på brev och dagboksanteckningar.
Vad är det för en man som skall få hela sitt liv i bokform och nu  ca 150 år efter sin bortgång?

G. A. Wallin föddes på i Sund på Åland, studerade i Helsingfors och St. Petersburg, arbetade som pedagog och forskare i arabiska och språkets dialekter samt  - älskade öknen. Han tog även ett arabiskt namn Abd el Wali.

Det 3 banden är snyggt eleganta, dessutom intressant för vem som helst som är intresserad av turism och resande. Forskningsarbetet ligger ännu i framtiden. I första bandet börjar först resan mot Sinai.
Efter att Kaj Öhrnberg  öppnat väg för läsaren genom en intressant prolog öppnas dagboken samt breven till  mamman och systern och även universitetspersonalen, för läsaren.

Wallin börjar resan mot Orienten

Språket är inte till fullo moderniserat  men  man  följer bra med  trots en del märkvärdiga vändningar och ord.  Det är egentligen en del av charmen med denna berättelse som är en fackbok men ger så mycket njutning åt läsaren.

Läsaren följer Wallins resa, möjliggjord via  stipendier, från Helsingfors den  28.7. 1843  via Hamburg – Paris – Marseilles  över Medelhavet förbi Grekland och Turkiet till Alexandria dit han kommer  den 14 december 1843. Kaptener och fartyg vilka omnämns kommer inte sällan från Finland,  från Gamla Carleby och Jacobstad.  Anders Wiklund  från Gamla Carleby  med briggen Active  tar exempelvis  Wallin över Medelhavet till ConstantinopeL
För att ni skall få en liten bild av texten  följer här några korta stycken ur dagbok och brev.

Dagboken .Aug 12 Kommo med Deligencen till Hamburg 6 Finnar i en vagn. Trakten var den samma, rik och glad, väl odlad och planterad, vackra stora skogar och bördiga yppiga åkerfält ,...
Intressant är att se att finnarna  reste livligt.   Och ett intressant drag - kom man från storfurstendömet var man finne.

Brev till mamma, 9.10.1841  från St. Petersburg,   innan Wallin reste mot  Arabien

Goda Mamma!
Sedan vi skiljdes på  Hfors strand seglade vi af och hunno ett stycke förbi Willingö. Men nu blefvo vi av starkt motväder drifna dit tillbaka och nödgade tillbringa natten  der på några hösäckar, .. Följande  Tisdags morgon  begåfvo vi oss ut och hunno mellan  11  och 12 till Borgå. Runeberg var just på  en Examen i Gymnasium så att jag ej fick träffa honom.
Här är Wallin egentligen på väg till St Petersburg.

Med ovan nämnda  ser vi att världen var liten och alla kände alla.  Wallins brev är riktiga små noveller, men det tog tid att få posten till mottagaren så bäst var  att skriva mycket per gång.

Wallin  skrev väldigt öppet om allt han upplevde, han tycktes ha varit lika mottaglig för kvinnlig fägring som för manlig, han  kommenterade även kritiklöst sina medresenärer, likaså grova uttalanden om vissa  folkgrupper finns med. Med andra  ord inte en tråkig, torr bok. Den livliga G.A. Wallin var  också en av de sju studenter, en  annan var hans vän och konkurrent Matias Alexander  Castrén,  vilka blev reglerade från Helsingfors universitet för ett  halvt år på  grund av opassande  uppförande.
I ett skede undrade jag nog hur enkelt det var att resa på stipendium -  sus och dus för hela slanten. Men så kom litet beskrivet om besök på museer och i bokhandlar och möten med akademiker.  Dessutom bör minnas att det var ganska besvärligt med  byte av färdmedel och egentliga tidtabeller.  

I böckerna  finns fina kommentarer och förklaringar av  SLS och medarbetarna, lika intressanta och givande som Wallins egenhändigt skrivna texter.
Första bandet kan varmt rekommenderas till vem helst som är intresserad av resor och främmande kulturer - ja kanske även släktforskare. Men 6 böcker? – det är en ansenlig mängd beträffande  orientalism och arabisk språkforskning. Wallin har blivit relativt okänd som forskare p g a  att han mestadels  skrev på svenska, så visst är det ett storslaget arbete  Litteratursällskapet gör med denna utgåva.
Nu då det jäser i arabländerna  är det  ännu mer fascinerande att läsa om en person som för länge sedan hade mod att bege sig ut i öknen. Vilka faror eventuellt väntade kunde Wallin säkerligen inte veta på förhand, i första bandet var det nästan enbart storm och höga vågor som  höll spänningen uppe.

Nästa  band    utkom hösten 2011 och innehåller händelser och brev under  1843 - 44.

Boken börjar  när Wallin stiger i land Alexandria som europé. Staden var mycket västerländsk och det fanns flera utlänningar i staden. Efter många långa promenader och många koppar kaffe, vardagsgöra,  så stiger han in i sitt nya jag - köper en österländsk dräkt - kanske mer turkisk  än egyptisk och reser till  Kairo. Den nordiska beduinen är född. Abd el Wali möter Orienten. I Kairo blir det mycket samtal med lärda män och många, speciellt unga pojkar tycker det är exceptionellt roligt att tenta Wallin på arabiskan som han klarar galant.

Just nu har halva serien om 6 band publicerats. I tredje boken  finns Wallin  eller Abd el Wali  i Egypten och reser  längs Nilen i sällskap med den österrikiske konstnären  Hubert  Sattler, som målade  kosmoramor och som enligt Wallin inte var speciellt  begåvad.  Wallin samlar information och skriver och Sattler  tecknar  bl.a. livet längs flodbanken.  Båda herrarna kom bra överens och trivdes i varandras sällskap.
  I band  tre  besluter även Wallin att börja resan till Arabien.
Wallin har blivit relativt okänd som forskare  då han enbart skrev på svenska. Tack vare Svenska litteratursällskapets storsatsning får i varje fall vi bekanta oss med Wallin och hans liv.

När man läser böckerna inser man att världen alltid varit öppen – människor har rest och bildat sig, låt vara att tidtabeller varit  nästan obefintliga men fram har man kommit fast resan varit lång.

Bildtext,  G.A. Wallins  ( Abd el Wali)  gravsten på Gamla begravningsplatsen,  Helsingfors.  Han kom inte att få lägga  ner sitt huvud i öknens  röda sand vilket varit hans önskan.

 

Litet estnisk historia

Boken berättar om tiden i Estland då landet var en del av Sverige, den lyckliga tiden som esterna ofta benämnde perioden. Boken har säkert intresse  för finländarna också - "provinsen"  låg ju nära vår sydkust. Tanken på vad arkiven i Estland kan berätta har alltid fascinerat  och kankse boken kan ge något svar.

En SLS publikation, ca 40€