Lokala arkivmaterials bevarande och användbarhet måste tryggas.
Suomen Kotiseutuliitto och Finlands svenska hembygdsförbund är allvarligt bekymrade för hur lokalt arkivmaterial kommer att bevaras och vara tillgängligt i framtiden.
Riksarkivet har planerat en kraftig centralisering av förvaringen av analogt arkivmaterial samt stängning av verksamhetsställena i Jyväskylä, Tavastehus, Uleåborg och Joensuu senast år 2030. Därefter skulle verksamhet finnas kvar på endast sex orter.
Redan tidigare har Riksarkivet slagit fast att i dess förvärvspolitik ska man prioritera material av nationell betydelse. Enligt denna linjedragning finns det en risk att material av lokal och regional karaktär blir helt osparat.
– Metoderna för att producera och bevara information har förändrats dramatiskt på kort tid. I framtiden kommer material och tjänster i allt högre grad att finnas på nätet. En stor del av den lokala historiska kunskapsresursen är dock fortfarande i pappersformat. Denna resurs är viktig för regionalt arbete och skapandet av identitet, säger Suomen Kotiseutuliittos ordförande, Laura Kolbe, professor emerita i europeisk historia.
Centralorganisationerna betonar att lokala och regionala arkiv är betydelsefulla både för forskning och för livskraften i lokalsamhället.
Det lokala kulturarvet får en allt större betydelse för den lokala identiteten och också för kulturturismen. Till exempel har det lokala kulturarvet sin givna plats då företag vill skapa lokalfärgade berättelser kring sina produkter. Lokalhistorisk forskning är också populär både bland yrkesverksamma och amatörer.
– När Riksarkivets närvaro i olika regioner försvinner hotas inte bara forskningen, utan även de demokratiska strukturerna som byggs upp av ett levande civilsamhälle som vilar på forskning och kunskap i lokalhistoria. Exempelvis i Vasa är det nu svårt att besöka arkivet eftersom det är öppet så få dagar – detta drabbar släktforskare, studerande samt personer som arbetar med historieforskning och till exempel de som arbetar med att skriva beställningshistoriker, säger Finlands svenska hembygdsförbunds ordförande, Matias Kaihovirta, docent i nordisk historia och forskare vid Åbo Akademi.
Lösningar måste sökas gemensamt
Att säkerställa att de dokument som är en del av Finlands kulturarv bevaras, är tillgängliga och kan användas för forskning är ingen enkel uppgift i tider av minskade resurser. Riksarkivet har förståeligt nog tvingats söka nya lösningar, bland annat digitalisering och centralisering.
Centralorganisationerna anser det beklagligt att beredningen av centraliseringsplanerna inte har skett i samarbete med en bred krets och att den offentliga diskussionen om verksamhetsställena har varit splittrande. Det väsentliga skulle vara att få till stånd en bred och lösningsinriktad dialog.
En lämplig lösning vore att utarbeta en gemensam nationell arkivstrategi, vilket Finska Historiska Samfundet har föreslagit. Strategin bör tas fram i samarbete mellan ministeriet och Riksarkivet samt i nära dialog med andra arkivaktörer. Den bör också omfatta olika privata arkivaktörer och lokalt material.
Riksarkivet har meddelat att man söker lösningar för hur material i pappersformat skall kunna distribueras till orter där det inte finns något verksamhetsställe.
För att bevara och tillgängliggöra lokalt och regionalt arkivmaterial finns det dock andra lösningar, som inte förutsätter centralisering. Ett alternativ kunde vara att skapa regionala arkiv, gemensamma för staten, kommunerna och privata aktörer, till exempel i anslutning till de regionala ansvarsmuseerna. Ett mer kostnadseffektivt alternativ skulle vara att stärka de befintliga hembygdsarkiven, som nu bär ett stort ansvar för lokalt och regionalt arkivmaterial.
I Finland finns cirka 200 lokala hembygdsarkiv som upprätthålls av kommuner eller organisationer. De är inte lagstadgade och får inget statligt stöd, men upplevs ha en mycket stor betydelse. De 111 hembygdsarkiv som år 2022 svarade på en enkät meddelade att de förvarar över 5,4 hyllkilometer dokument, över 300 000 fotografier och annat lokalt kulturarvsmaterial.
– Våra förbund deltar mycket gärna i arbetet med att hitta och skapa gemensamma lösningar, säger verksamhetsledarna Susanne Lagus och Teppo Ylitalo.
Organisationerna påminner om att det i slutändan handlar om vilken betydelse man ger lokalt och regionalt kulturarv. Vårt gemensamma minne kan inte formas enbart av myndigheters, stormäns eller huvudstadens material, utan hela landet måste omfattas.
Därför är det avgörande, även i ekonomiskt svåra tider, att staten i sin budget tryggar tillräcklig finansiering så att det centrala kulturarvet kan bevaras, användas och dras nytta av. Det är vårt gemensamma minne – det som gör oss till dem vi är.
Mer information:
Verksamhetsledare Teppo Ylitalo, teppo.ylitalo@kotiseutuliitto.fi, 041 310 6197
Verksamhetsledare Susanne Lagus, susanne.lagus@hembygd.fi, 040 184 1668